Ansvarig för denna sajt:

Pär Ström

Integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden. Även konsult i Atomer och bitar AB, civilingenjör och författare till sex böcker och ett antal rapporter. Samt en av ägarna till svenska staten.

par@atomer.se

Atomer och bitar

Den Nya Välfärden

Ledare
"Allians för Sverige" blev "Allians för storebror"

Det gick som man kunde befara. När den borgerliga regeringen väl tillträtt visade den sig inte vara ett dugg bättre på integritetsområdet än den socialdemokratiska. Det verkar som om de borgerliga gladeligen tänker bygga vidare på det så kallade bodströmsamhället.

Förslaget att låta FRA börja spana på vanliga medborgares privata kommunikation i telenätet - utan brottsmisstanke - väcktes från början som en departementspromemoria i försvarsdepartementet under Leni Björklund. Alltså på den socialdemokratiska tiden. Dock drog förslaget på sig så mycket kritik att s-regeringen stoppade det.

Sedan blev det regeringsskifte, och den förmodat integritetsvänliga moderaten Beatrice Ask tog över posten som justitieminister efter Thomas Bodström. Många hade stora förhoppningar på Ask eftersom hon ofta uttalat sig kritiskt mot de ökande intrången i den personliga integriteten. Nu skulle individens intressen värderas högre än tidigare i avvägningen mot samhällsintressena, trodde man.

Sedan gick det ungefär två månader, och plötsligt var FRA-förslaget uppe på agendan igen. Uppväckt från de döda av den borgerliga regering som förväntades ha liberala värderingar. "Även om man lägger ihop buggning, preventiv avlyssning och DNA, så är det ingenting jämfört med det här", var Thomas Bodströms kommentar.

I början gick justitieminister Beatrice Ask emot förslaget. "Ett integritetsintrång utan motstycke", sa hon till media. Sedan gick det någon vecka, och några minimala justeringar i förslaget gjordes, och plötsligt var Ask anhängare av det. Ibland skiftar det snabbt i politikens värld.

Uppenbarligen har den borgerliga regeringens fyra partiledare kommit överens om att FRA ska avlyssna svenska folket, och Beatrice Ask ville eller orkade inte ta striden. Detta trots att hon skulle ha haft en mycket stark ställning om hon gjort det: Efter att Fredrik Reinfeldt kort efter regeringsbildningen tappade två statsråd skulle han sannolikt i det yttersta ha undvikit att tappa ytterligare ett, vilket innebär att Ask hade haft en stark förhandlingsposition.

Många så kallade vanliga människor hävdar att politiker känner större samhörighet med varandra - även tvärs över blockgränsen - än de gör med sina väljare. Det som hänt sedan regeringsskiftet på övervakningsområdet motsäger inte den teorin. Det smakar fågel att utöka sin egen maktsfär oavsett politisk färg. Regeringar kommer och går - den politiska adeln består.

Det agerandet kan dock vara farligt, eftersom väljarnas dom kan bli hård. Glädjande nog kan vi konstatera att opinionen i övervakningsfrågan äntligen tycks ha svängt. Svensken har fått nog av intrång i den privata sfären. Det framgår av den opinionsmätning från Skop som nyligen publicerades, beställd av Integritetsombudsmannen / Den nya välfärden.